Sångskräck – en artikel av Anna Ivarsson

Anna Ivarsson, en av våra medlemmar, har skrivit en artikel om elevers sångskräck och hur man som lärare kan gå tillväga för att förebygga detta.

Sångskräck – Av Anna Ivarsson

Många elever säger att de ”inte kan sjunga”. Då kan man ställa sig frågan hur mycket de har övat/fått tillfälle att sjunga gemensamt med andra, eller på egen hand, och om de fått någon hjälp att dels lära känna sin egen röst (för många killar och en hel del tjejer i åk 9: sin nya röst), dels med att lägga märke till och bli medvetna om hur det låter och varför. Får de elever som har det svårare att hitta rätt tonhöjd, ibland kallade ”brummare”, tillräcklig hjälp eller lämplig feedback och hur ser den i så fall ut?Just nu jobbar jag med musikskapande i åk 9 och ville göra en enkel individuell startuppgift och fick idén att eleverna kan få hitta på melodi till en kort musikbakgrund och tyckte att rösten är ett instrument som ligger nära till hands. Dessvärre såg jag också flera möjliga fallgropar.Det första jag kom att tänka på var hur elevernas rädsla för eller ovana i sång påverkar deras möjlighet att enkelt lösa uppgiften, i andra hand min egen möjlighet att bedöma olika förmågor som används när eleverna löser uppgiften.

För bedömning endast av förmåga till musikskapande tycker jag det kan det fungera att eleverna rappar mot bakgrunden, då kan jag som lärare bedöma deras känsla för rytm och tajming. Vissa elever har på så sätt visat att de kan bidra till musikskapande genom att skriva text och pröva att rappa in denna mot bakgrunden. Dock kan jag inte, om jag s.a.s. skulle vilja slå flera flugor i en smäll, samtidigt bedöma deras förmåga att följa tonhöjd eller deras förmåga att hitta på någon melodi och hur den i så fall förhåller sig till den harmoniska bakgrunden, om de väljer att rappa och inte att sjunga. Jag tänker att jag kan tillåta att de som hävdar att de har ”sångskräck” rappar men uppmuntra att de försöker att även sjunga in en inspelning och skicka till mig. Förra läsåret då eleverna gjorde ett liknande projekt där de först skrev ner ackordföljd och sångtext och sedan hittade på en melodi och sjöng in denna var det endast en elev som ”vägrade” att försöka på sång och istället talade in sitt bidrag mot sitt komp. Slutresultatet blev riktigt stämningsfullt. De flesta elever vågade sjunga när jag sa att det bara var jag som skulle lyssna och ingen annan. Jag skulle naturligtvis vilja att de vågade spela upp sina bidrag för varandra i högre utsträckning. Anledningen till att de barn som inte hittar sin egen röst och inte lär sig följa melodierna särskilt väl ökar kan vara många. Detta inlägg i debatten från juni 2013 belyser frågan och är säkert redan utlagt här på portalen men bifogar för dig som brinner för barns sång och eventuellt inte läst det:

http://www.svd.se/kultur/utan-musik-gar-det-kappratt-at-skogen_8247370.svd

Hur gör jag med brummarna? Jag börjar tidigt, direkt när jag börjar undervisa dem, för mig åk 3, och ber eleverna att sjunga exempelvis fyra och fyra åt gången. Jag försöker att ge odramatisk feedback på tonhöjd precis som det skulle vara den mest oladdade frågan i världen. Eleverna får gärna själva prata om sin egen sång. Är noga med att först ge positiv feedback för rytmik eller att eleven kan texten bra. Om det är höga toner som är speciellt svåra kan vi tillsammans i gruppen göra röstövningar där vi använder och hittar vår ljusa röst. På så sätt får eleverna möjlighet att känna efter hur det känns att använda rösten i ljusa lägen. Jag upplever att det har gett resultat men att det skulle vara bra att hitta ett sätt att snabba upp processen. Sedan tycker jag det är viktigt att genom repetition ge eleverna chansen att själva rätta till eventuella fel.