Entreprenör(skapande) – en naturlig del av musikundervisningen? – Göran Nikolausson

Entreprenörskap i skolan är ett begrepp som de flesta lärare har åsikter om, en del är positiva medan andra är mer negativa. Vad beror det på?  Finns det ämnen i skolan där det är mer naturligt att arbeta med entreprenörskap och entreprenöriellt lärande  än i andra ämnen? Hur är det med de estetiska ämnena? Hur vanligt förekommande är det bland musiklärare att arbeta med entreprenörskap inom ramen för undervisningen? Kan det även vara så att entreprenörskapstänkande och entreprenöriellt lärande förekommer i undervisningen utan att läraren är medveten om det?

Regeringens bestämmelser om entreprenörskap i utbildningen

I regeringens dokument Strategi för entreprenörskap ((dnr U2009/3635/G) beskrivs entreprenörskap som ett ”brett begrepp” som innefattar, dels specifika kunskaper som är nödvändiga för starta och bedriva företagsverksamhet, dels  mer generella kompetenser som är tillämpbara både inom och utanför företagsvärlden, exempelvis projektledning och riskhantering. Att utbilda entreprenörer handlar enligt detta dokument även om  att ”inspirera till kreativitet och till viljan att ta eget ansvar för att nå ett mål”. Tanken är att lärandet om entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet och där elevers nyfikenhet och självförtroende ska stimuleras redan i grundskolan för att sedan i gymnasieskolan och i den eftergymnasiala utbildningen i större utsträckning utveckla kunskaper om att starta och driva företag. Entreprenörskapsutbildning på högskolenivå är inriktade på studier av entreprenörskapsprocessen och om att etablera ett företag på marknaden. Inom EU anses entreprenörskap och entreprenöriella kompetenser kunna stärka Europas konkurrenskraft och är därför betydelsefulla kunskapskvaliteter att utveckla för framtidens Europa.

Entreprenörskap i grundskola och gymnasiet

Skolverket som är styrande för både grundskola och gymnasiet framhåller två olika definitioner av begreppet entreprenörskap, varav den ena är bred och generell medan den andra är mer specifik. Enligt den bredare definitionen av begreppet är entreprenörskap i skolan ett pedagogiskt förhållningssätt i klassrummet, där eleverna blir stimulerade och får utveckla entreprenöriella kompetenser såsom; ansvarstagande, initiativförmåga, förmåga att se möjligheter och kunna omsätta idéer till handling, men där också kvaliteter som självtillit, kreativitet och samarbetsförmåga framhålls. Enligt den smalare definitionen innebär entreprenörskap i skolan de kunskaper som krävs för att starta och driva företag, med elever som är aktiva, sökande, ansvarstagande och initiativrika.

Forskning visar att begreppet entreprenörskap väcker blandade reaktioner i skolans värld, där en del är positiva medan andra är mer negativa. I artikeln Den svenska skolans våndor inför entreprenörskapets utmaningar har författaren Bengt Johannisson, professor i entreprenörskap, analyserat den kritik som finns mot entreprenörskap i skolan, bland annat att entreprenörskap är ett hot mot det pedagogiska uppdraget som är skolans kärnverksamhet och att ordet för tankarna till kapitalism, vilket inte får legitimeras inom ramen för skolans uppdrag. Dessutom anser författaren att lärarutbildningen inte har tagit sitt fulla ansvar i att stödja och vägleda lärarna i hur de ska arbeta med entreprenörskap i skolan.

Entreprenörskap i praktiken

Vad menas då egentligen med begreppet entreprenörskap? Ordet entreprenörskap har sitt ursprung i franskans ”entreprendre” som betyder ”att börja något eller att åta sig något”. Entreprenörskap handlar om att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvar dessa möjligheter. En entreprenör brukar beskrivas som en person som går från ord till handling och som skapar något som kan bli till nytta och hjälpa andra. Det kan vara olika drivkrafter som får entreprenören att vill hjälpa andra. Egen personlig vinning kan vara en inre drivkraft till att vilja utföra handlingar för någon annan. Det kan vara pengar, berömmelse, anseende, status eller att få bekräftelse som ligger bakom entreprenörens handlingar. En entreprenör kan också ha en inre drivkraft att vilja göra något som skapar värde och nytta för andra och gör det ”för den goda saken skull” (medmänsklighet). Exempel på detta kan vara att samla in pengar till människor som lider nöd (Bob Geldoffs initiativ till insamling för Etiopien genom Band Aid med låten ”Do they know it´s Christmas time at all”, 1984 och LiveAid 1985). Vidare kan det vara en fråga eller idé som entreprenören brinner för, exempelvis att kämpa för att vilda djur i djurparken ska få en drägligare tillvaro. Det behöver dock inte vara antingen det ena (för egen personlig vinning) eller det andra (för andra människors skull) utan det kan också vara en kombination av dessa båda. Gemensamt för dessa är dock att den som är villig att utföra en handling för andra människor får i regel någon form av belöning, som i sin tur ger inre tillfredsställelse. Det är människors inneboende drivkraft att vilja ta ansvar och utföra handlingar (oavsett motiv) för att hjälpa andra människor som gör att ett samhälle kan fungera. Därför är det också viktigt att eleverna i skolan uppmuntras och stimuleras på olika sätt så att de både vill ta ansvar, hitta lösningar på problem och utföra tjänster för andra. Sådant får eleverna att växa, både som individer och medborgare i samhället och ligger också i linje med vad som är skolans uppdrag (Lgr11 kap.1):”…att främja elevernas allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare”.

Att begreppet entreprenörskap omnämns i läroplanens första kapitel visar således att entreprenörskap är en kunskapskvalitet som är viktig att utveckla för eleverna. Därför kan det få stora konsekvenser för samhället om missuppfattningar, felaktiga associationer och fördomar kring begreppet hindrar eleverna från att få utveckla denna förmåga enligt det sätt som var myndigheternas intentioner när entreprenörskap skrevs in i läroplanen. Enligt Karin Axelsson som är författare till avhandlingen Entrepreneurship in a School Setting: Introducing a Business Concept in a Public Context  torde dock inte så vara fallet. Avhandlingen behandlar hur regeringens strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet har tolkats, förankrats och utvecklats i förskola, skola och universitet. I en intervju med tidningen Skolporten säger hon:

”Jag letade efter entreprenörskap men fann entreprenöriellt lärande, vilket snarare kan ses som en metod än ett kunskapsområde.”

Entreprenörskap kontra skapande

Det finns många gemensamma nämnare mellan läroplanens beskrivningar av entreprenörskap och skapande förmåga. Om entreprenörskap står det i läroplanen:

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt deras vilja att pröva och omsätta idéer i handling och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra…Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.”

Om den skapande förmågan står det:

”Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig.”

Vad som skiljer entreprenörskap från skapande förmåga är framförallt att det inte benämns med affektiva kunskapskvaliteter, såsom känslor, upplevelser och stämningar. Däremot är kvaliteter såsom ”pröva, utforska, tillägna sig olika kunskaper och erfarenheter gemensamma för både skapande och entreprenörskap. Kvaliteter som förknippas med entreprenörskap, såsom ”kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem och ”Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra,” är inte specifika enbart för entreprenörskap utan kan lika gärna förekomma i en skapandeprocess. Musik komponeras ofta tillsammans i grupp,  åtminstone inom populärmusikgenren. Detta ställer också krav på att varje deltagare har en utvecklad social kompetens, då det handlar om att våga ta initiativ och ta ansvar.   I ett musikskapande samspelar och samverkar således både den entreprenöriella  och den skapande förmågan med varandra på många olika sätt, något som för övrigt beskrivs i kommentarsmaterialet för kursplanen i musik på följande sätt:

”Musikskapande stimulerar elevernas kreativitet samt vilja till att pröva egna idéer. Detta förhållningssätt främjar entreprenörskap, vilket lyfts fram i de första delarna av den samlade läroplanen.” 

Entreprenörskap är därför en kunskapskvalitet som är naturlig att integrera i ämnet musik. När stort stort fokus läggs på skapandeprocesser i undervisningen arbetar läraren och eleverna med entreprenörskap utan att de kanske egentligen är medvetna om det.

Några avslutande ord

När entreprenörskap och skapande förmåga har en central plats i undervisningen bidrar detta till att samhället får ”aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare”,  allt i enlighet med skolans uppdrag. Att därför ge eleverna möjligheter att arbeta med musik som uttrycksform och kommunikationsmedel med hjälp av digitala verktyg (demokratiserar musikundervisningen) och som även främjar entreprenörskap bör därför anses ligga väl i linje med detta uppdrag. Det är precis detta som skolprojektet Make Music Matter handlar om.

 

/Göran Nikolausson

Info om författaren:

Göran Nikolausson är projektansvarig för skolprojektet Make Music Matter och arbetar som universitetslärare vid Musiklärarutbildningen Linnéuniversitetet, där han undervisar i ensemblespel, gitarr samt föreläser om läroplanen Lgr11 och Gy11. Göran är också ordinarie ledamot i Kommittén för samhällelig drivkraft där han representerar Fakulteten för konst och humaniora på Linnéuniversitetet. För övrigt ingick Göran som ämnesexpert i arbetsgruppen för musik inom ramen för Skolverkets projekt SKOLA2011 för att ta fram nya kursplaner till Lgr11. Dessutom har han skrivit ”En idé till planering” i Skolverkets Diskussionsmaterial samt varit didaktiskt ansvarig som  Linnéuniversitetets representant och manusförfattare till Skolverkets film Digitala verktyg i musikundervisningen.

 

Källor:

Entrepreneurship in a School Setting: Introducing a Business Concept in a Public Context.

https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for-grundskolan/laroplan-lgr11-for-grundskolan-samt-for-forskoleklassen-och-fritidshemmet

https://www.skolverket.se/download/18.6011fe501629fd150a28918/1530186893919/Kommentarmaterial_gymnasieskolan_entreprenorskap

Sammanfattning av ENTREPRENÖRSKAP och lärande för hållbar utveckling inom skola och högskola http://www.wwf.se/source.php/1520645/Rapport%20sammanfattningSv.pdf

https://www.so-rummet.se/kategorier/entreprenorskap

http://wikiskola.se/index.php?title=Entrepren%C3%B6rskap/Vad_%C3%A4r_entrepren%C3%B6rskap